Det finns massor av feministisk fantasy, så det handlar inte om genren i stort, utan att det ska finnas utrymme att kritisera innehållet. Serien är inte bara sexistisk, med sina tydliga könsroller och framför allt mängden av prostituerade som normaliseras och glorifieras, utan framför allt rasistisk, då avsaknaden av annat än vita människor är stor, säger Kakan Hermansson, programledare och radioröst.
Men det är inte enkom Karin "Kakan" Hermanssons dumheter som är problemet utan över huvud taget infallsvinkeln på den aktuella Dagens Nyheter-artikeln, som likt en parodi på den mest förutsägbara A-kursdiskussion i postkoloniala studier talar om "stereotyper" och ställer frågan i bildtexten om huruvida den är "progressiv" eller inte. Herre Jehova, måste en tv-serie "bryta stereotyper" och vara "progressiv" för att man skall få lov att njuta en stund i hemmets lugna vrå? Själva poängen med rätt mycket fantasy, både i bokform och sedermera adapterat till tv-formatet, är att man - och författaren är ofta en vit man - skapar ett slags kvasihistorisk kontext som inte sällan har influerats av europeisk medeltid. Därmed finns det kanske en viss logik i att de flesta i serien är kaukasoider. I den mån man tänker sig att den fiktiva världen i någon mån avspeglar Europas geografi och migrationsmönster så finns det därtill en viss historietrogenhet i och med att ett fåtal svarta ändå finns med - den ene en pirat och den andre en framgångsrik köpman - eftersom dessa skulle kunna motsvara de svarta icke-berbiska och -arabiska morerna som huserade på den Iberiska halvön under hög- och senmedeltid.
Men i stället för att anknyta till intressanta andliga, mytologiska och historiska aspekter så försöker alltså denna stjärnanalytiker pressa in serien i den senmoderna egalitära kvoteringshysterins tvångströja. Inte ens den fiktiva världen blir fredad om ressentimentsvänstern får bestämma. Frapperande är förstås också att vita samhällen i sig anses vara rasistiska, oavsett hur man behandlar minoritetsmedlemmar.
Om man lite elakt skall agera låtsas-Freud för en stund så kan man givetvis också tänka sig att Kakan känner en viss bitterhet när hon ser alla dessa vackra, vita, och slanka människor - prostituerade eller inte - i och med att hon själv aldrig skulle få lov att delta i dessa sammanhang: det finns nämligen inga "mulliga modeller" eller dylikt i fiktionens värld. Inte heller i den historiska för övrigt, om det inte vore för just påtvingad snällism och nivellering.

Relaterat blogginlägg
Game of Thrones
5 kommentarer:
Jag kommer att tänka på en artikel i Aftonbladet (kulturdelen) för några år sedan. Där skrev en doktorand (i litteratur gissnignsvis) om Tolkiens böcker (det var när filmerna var på tapeten). Slutsatsen var (surprise!) att Tolkiens värld var "rasistisk". Där fanns inte bara diverse "raser", de levde dessutom segregerat och blandning ansågs onaturligt. Inte nog med det: orcherna förde tankar till orientalistiska fördomar med sin svartmuskighet, agressivitet och kroksablar. Nej det var inte en parodi på postkolonialt antirasistiskt tänkande, det var alltså forskningsresultat. Skattefinansierat? You bet.
Tolkiens värld utgör självfallet ett ganska omfattande fält inom populärkulturella postkoloniala vithetsstudier och dylikt. Medelklassens medlemmar (framför allt kvinnor men även en del effeminerade män), tyngda av slavmoral, nickar instämmande medan någon skattefinanseriad imbecill står och håller låda, i tron om att de "tänker kritiskt" när de analyserar färger och "strukturer" i vad som i huvudsak är judeo-kristet-dualistiskt influerad fiktion. Sedan applicerar de "teorierna" på all annan populärkultur och samhällstendenser, vilket slutar med att de hittar rasism över allt. Allt blir rasism, det döljer sig under, mellan och bakom varje gest, symbol och textmassa: inte sällan läser man ju om "rasistiska tankefigurer" och dylikt i våra tidningar, och sådana som t.ex. den härförleden aktuella Anna Ekström tycks också tränad i detta slags esoteriska rasism-/antisemitismexegetik, som onekligen kräver sina experter.
Här är mitt eget bidrag till genren, men med en lite annan infallsvinkel än fantasy:
http://swedishdissident.blogspot.se/2012/01/delar-breivik-och-guillou-samma.html
Här finns möjligheter till en hel genre satiriska parodiska pastisher. Osynliggörandet av orienten hos Lego. Vita makt i Harry Potter. Mårran som 'den andre' i Mumintrollet. Darth Vader som "svart". Osv osv. Kanske man borde starta en blogg och köra ut såna analyser? Går det att se dem parodin om man är kulturvänsterist?
Onekligen. Höjden inom den genren vore förstås om någon skrev en hel doktorsavhandling likt en enda lång parodi på de mest bisarra dumheterna inom de "progressiva" fälten. Lite som den artikel som ledde fram till Impostures intellectuelles (se länk/länkar i Best of Swedish Dissident-inlägget) fast i uppskruvad deluxeversion.
Ja, briljant! Att göra en Sokal på kulturmarxistakademikerna! Att ingen kommit på det. Här finns en marknad.
Skicka en kommentar